Hållbara mensskydd: material, miljöpåverkan och vad du sparar över tid

Den verkliga miljöeffekten i siffror

Sverige förbrukar enligt Sverigesnatur.org och Lyko samstämmigt nästan 500 miljoner bindor, tamponger och trosskydd varje år. Läggs de på rad blir det enligt Sverigesnatur.org en cirka 8 200 mil lång sträcka, drygt två varv runt jorden, på väg mot tippen. Lyko lägger till en materialdetalj: de flesta bindor och trosskydd består till omkring 90 procent av plast, så att ett enda paket motsvarar lika mycket plast som fyra vanliga plastpåsar. Den siffra som faktiskt går att räkna med i din egen vardag är enligt Lyko att var och en kan minska sin klimatpåverkan med 12 kilo koldioxidekvivalenter och sitt avfall med över 3,2 kilo per år genom att gå över till återanvändbart — oavsett om du väljer kopp, trosa eller tygbinda.

Vad kostar det egentligen över en livstid?

Räkneexemplen skiljer sig i exakt belopp men pekar entydigt åt samma håll. Sverigesnatur.org räknar med drygt sex års sammanlagd mens under ett liv och landar på cirka 30 000 kronor för engångsskydd, mot ungefär 4 000 kronor för tygbindor och bara omkring 1 000 kronor för en menskopps hela livstidsanvändning. Lyko räknar i stället med fyrtio års mens och 11 000–16 000 förbrukade engångsprodukter, till en kostnad av minst 48 400 kronor. Beloppen skiljer sig eftersom antagandena om antal år och produkter per cykel skiljer sig, men ingen av modellerna kommer fram till att engångsskydd är billigare.

Menskoppen sticker ut som det klart billigaste alternativet per år, även i sitt sämsta scenario. Engångsprodukternas kostnad per styck går inte att räkna fram exakt eftersom förpackningsstorleken varierar, men den belagda livstidsförbrukningen på 11 000–16 000 enheter ger ändå en tydlig fingervisning: du köper om och om igen en produkt som koppen eller trosan bara kräver ett fåtal exemplar av under samma tid.

PFAS — vad vet vi och vad betyder det för dig?

RISE, Research Institutes of Sweden, beskriver att amerikanska konsumenttester 2020–2022 visade att en betydande andel mensskydd innehöll PFAS-kemikalier, trots att flera var märkta som "ekologiska" eller "giftfria". Tillverkaren Thinx stämdes för vilseledande marknadsföring efter att deras menstrosor visat sig innehålla både PFAS och nanosilver, och förlikningen landade på 5 miljoner dollar plus krav på ändrad marknadsföring och produktion. En senare studie från Notre Dame-universitetet, av professor Graham Peaslee och publicerad i Environmental Science & Technology Letters, testade över 70 mensskydds- och menstrosprodukter globalt: 71,2 procent hade så låga halter att de sannolikt kom från förpackningsmaterialet, men 33 procent av menstrosorna och 25 procent av de återanvändbara bindorna hade halter så höga att ämnena sannolikt tillsatts avsiktligt i tillverkningen. Slutsatsen är inte att alla återanvändbara mensskydd innehåller PFAS, utan att en "giftfri"-märkning inte i sig är någon garanti — kolla innehållsdeklarationen innan du köper, särskilt för menstrosor och tygbindor.

Förpackningen räknas också

De flesta jämförelser stannar vid själva produkten och missar en faktor som faktiskt syns i miljöavtrycket: förpackningen. Plastfolie runt enskilda produkter, plastpåsar och plastapplikatorer i tamponger bidrar alla till den samlade bilden, utan att synas vid en snabb blick i hyllan. Vill du göra ett mer medvetet val finns tre saker att titta efter:

• Kartong eller papper i stället för plastfolie runt varje enskild produkt.
• En plastfri applikator, om du ändå väljer tampong.
• Certifieringar som FSC-märkt kartong, en indikator på ansvarsfullt skogsbruk.

Naturvårdsverket, som beskriver liknande mönster för klädtextilier, konstaterar att en fördubblad livslängd på ett plagg minskar dess klimatpåverkan med nästan 50 procent — en princip som är direkt överförbar till tygbindor och menstrosor. Ju längre en tygprodukt faktiskt används innan den kasseras, desto mer väger dess tillverkning ner i förhållande till nyttan den ger.

Silikon eller TPE — vilket material väger tyngst för miljön?

Medicinskt silikon är kemiskt trögt och bryts inte ner biologiskt, vilket gör livslängden snarare än nedbrytbarheten till det starkaste miljöargumentet för en silikonkopp — upp till tio år av användning från ett enda köp. TPE, materialet i bland annat Me Lunas koppar, har enligt Lunettes egen materialjämförelse "måttlig" hållbarhet och kortare livslängd, men beskrivs samtidigt som "tekniskt återvinningsbart". Vilket som väger tyngst beror på vad du prioriterar: längsta möjliga användningstid från en och samma kopp, eller möjligheten att materialet i teorin kan återvinnas den dag koppen ändå behöver bytas.

Vanliga frågor om hållbara mensskydd