Hur tvättar du tygbindor utan att det blir en grej?
Rutinen är tre steg och tar sammanlagt någon minut per binda. Skölj den kallt så fort du bytt, eller lägg den i en burk med kallt vatten om du hellre samlar ihop dagens bindor. Kallt är inte en detalj utan hela poängen, eftersom varmt vatten får blodet att fästa i fibrerna. Ett par droppar ättika i blötläggningsvattnet håller lukten borta tills det är dags att tvätta, och vattnet byts varannan dag om bindorna får ligga längre.
Sedan går de i maskinen ihop med resten av tvätten. Imse anger 60 grader med vanligt tvättmedel, och skälet är enkelt: bakterier dör redan vid 58 grader, så 60-gradersprogrammet räcker för full hygien utan att du behöver ett eget program. En detalj är lätt att missa: kör bindorna en gång i maskinen innan du använder dem första gången, eftersom bomullen suger märkbart bättre efter första tvätten.
Det finns tre saker som förstör en tygbinda i förtid, och alla tre händer i tvättstugan. Sköljmedel lägger sig som en hinna i fibrerna och tar absorptionsförmågan med sig, hög värme i torktumlaren kan skada det vattentäta PUL-lagret som är hela läckageskyddet, och strykjärnet gör samma sak fast snabbare. Lufttorkning ger längst hållbarhet, och står bindorna i solen bleks gamla fläckar bort på köpet. Räkna därför med ett dygns torktid och köp därefter — det är torkningen, inte tvätten, som avgör hur många bindor du behöver ha i rullning.
Utanför hemmet är det en vattentät tygpåse med dragkedja som gör rutinen möjlig. Bindan viks ihop med tryckknapparna så att blodsidan hamnar inåt, läggs i påsen och ligger där fukt- och luktfritt tills du är hemma. Det är samma princip som gäller för allt återanvändbart mensskydd, och mer om hur du förvarar och när det faktiskt är dags att byta ut ett plagg står under förvaring och livslängd.
Är tygbindor lika säkra som engångsbindor?
Ja, och förklaringen sitter i konstruktionen. Under bomullen ligger ett lager PUL, alltså polyuretanlaminerad polyester, som är vattentätt och hindrar blodet från att gå igenom till trosan. Utan det lagret är en tygbinda bara ett tygstycke, och det är också den enda skillnad som spelar roll när du jämför en billig modell med en dyrare. Materialet i ytskiktet avgör hudkänslan, men fuktspärren avgör om det läcker.
Andningsförmågan är det som brukar överraska. Bomullen stänger inte in på samma sätt som plastskiktet i ett engångsskydd, och därför känns tygbindan sällan varm och blöt på samma sätt mot slutet av en dag. Det förklarar också lukten, eller frånvaron av den: den instängda lukten från ett engångsskydd kommer till stor del från plasten och parfymen, inte från blodet. Vill du kontrollera själv är det enkelt — jämför hur en tygbinda luktar efter fem timmar med hur en engångsbinda gör.
Samma bindor används av en del som skydd vid lättare urinläckage, och de fungerar för det. Men läckage som återkommer är något barnmorska eller vårdcentral ska titta på — bäckenbottenträning hjälper ofta, och det är inget en köpguide kan bedöma åt dig. Välj skydd under tiden, boka tiden ändå.
